iPad - ett steg bakåt? (uppg. 1)

2010 har nu tagit sin början och allt som hör därtill. Januari börjar lida mot sitt slut och vintern är nu inne på sin sista delperiod medan snön aldrig verkar att försvinna och vi får väl slita av oss både hår och naglar innan den ger med sig och smälter. Vi längtar bort till sol och värme och efter sommarkläder som aldrig förr men blir hela tiden påminda om att det är långt kvar när vi tittar ut genom fönstrena.

Men mitt i all denna kyla släpper nu Apple sitt allra nyaste tillskott till familjen; iPad. Den lilla pekplattan som fungerar som en jätte-iPhone men utan möjligheten till att ringa. Inte nog med att jag redan har superångest för att jag inte har en iPhone, nu ska jag dessutom må dåligt över att jag läser vanliga nyheter i Metro och inte via en skärm, sitter vid datorn när jag ska ut på internet och läsa en riktig bok med sidor och pärm.

Själv föredrar jag ibland att ta en paus från allt tekniskt för att bara pilla på material som har en faktiskt massa istället för något som ser ut som massa genom 3d-grafik. Visst finner jag mig ibland dreglandes av avundsjuka över folk med iPhone och den allra senaste tekniken, men man måste nog också kunna skilja på nödvändigt och inte.

Att skapa något som har alla funktioner som en redan befintlig produkt har men utan den allra viktigaste kommunikationsmöjligheten är något som jag aldrig skulle råda någon att göra även om den vore billigare. Varför Steve Jobs och gänget nu tycker att en platta som nästan ersätter en iPhone är en bra vet jag inte, men vad jag faktiskt vet är att den förmodligen kommer sälja i alla fall. Det är ju trots allt en Apple-produkt och det är ju klart att alla vill ha en Apple-produkt. Som Eva, Magnus och Brasse sjöng om redan på 70-talet så är det i:na i orden som gör'et!